Helenas besök på Musoma Children's home

 

En resa till Tanzania i sällskap med personer som bott där under ett år, samt möjlighet att träffa lokal befolkning blev verklighet för mig och min familj. Våra vänner och kollegor, Karin och Fredrik, tog med oss till deras speciella ställe, Musoma. De berättade om barnhemmet, där framförallt Karin tillbringade mycket tid då de bodde och arbetade i staden för några år sedan. Jag fick veta att barnhemmet drevs av ett svensk-finskt par, Lisbeth och Daniel. De längtade efter Messmör och Rågmjöl, så det packade vi frysväskorna med innan vi for. Mycket mer visste jag inte om barnhemmet innan jag lämnade Sverige.

Efter en lång bilresa med vårt ressällskap på nio personer, varav tre barn, hamnade vi i Musoma. Livet längs vägen, vad vi såg, människorna, blev en annorlunda men spännande upplevelse.

Att komma innanför grindarna på Musoma Childrens home, var som Karin beskrev det; att komma till en oas, rent och ordnat. Vi möttes av glada, varma människor. Lisbeth och Daniel tog emot oss med öppna armar. Lisbeth hade bråda dagar med barnvaccinationer samt ett sjukt litet barn, men vi var välkomna när vi ville under våra fyra dagar i Musoma.

Att få vara tillsammans med barnen, se hur rena och välklädda de var, hur de njöt av att vara ute och leka, att få möjlighet att vara med när sexton små sitter runt ett bord och äter var fantastiskt att se och uppleva. Min 11-åriga dotter Alva njöt av att få vara med i detta vid våra besök. Hon fick pyssla och mysa med barnen och fick förtroendet att få extra kontakt med, mata och natta en egen liten flicka.

Allt runt barnen sköttes noggrant, dock alltid med en vakande hand av Lisbeth. Regler och rutiner kändes genomtänkta. Jag som själv är sjuksköterska kunde bara förundrad och imponerad se på.

Denna verksamhets fortlevnad känns både självklar och viktig. Men vad jag förstått är det framförallt tack vare våra gåvor, sponsorer och vänner som intäkter finns.

Jag hade nyss min 40-årsfest. På kalasinbjudan skrev jag att jag istället för presenter ville få en slant insatt på föreningens konto. Där vet jag att varje krona går direkt till barnhemmets omkostnader. Detta var mycket uppskattat av mina vänner och naturligtvis också av Lisbeth och Daniel och föreningen.

Jag och min familj har ett fint minne från dagarna på barnhemmet och önskar att Lisbeth och Daniel ska ha kraft och ekonomi att kunna fortsätta driva på detta fina sätt.

/Helena Happe, Undersåker

 

Ingers besök på Musoma Children's home

 

Vi är ett helt gäng från Sverige som besöker Musoma Childrens Home en dag i februari. Vädret är förstås vackert och alla barnen är ute. De kryper och kravlar runt bland barnsköterskorna som oftast har ett litet mörkögt knytt i famnen.

Självklart vill Daniel visa barnhemmet, men vi har svårt att slita oss från de små. En snabb titt på huset visar att det är stort och rejält och att det som ska finnas finns där. Efter att ha besökt några byar i de fattigare områdena, där hyddorna i stort sett bara innehöll en säng och en eldstad i golvhöjd, tycker vi i själva verket att barnhemmet är jättefint med små fina sängar, vackra textilier, ordentliga tvättmöjligheter och ett riktigt kök.

Vi tar ett litet snack med Elisabeth, som är en slags föreståndare. Hon är utbildad barnmorska och betraktar sig som alla barnens mormor så länge de är där. Sedan ska de ju förhoppningsvis tillbaka till sin egen mormor eller farmor i byarna. Men hon berättar också att en del barn är så kallade hittebarn och till de barnen letar man lämpliga adoptivföräldrar.

Sedan bjuder Daniel på kaffe och svenska bullar i familjen eget hus, som ligger alldeles intill barnhemmet. Vi undrar lite över alla höga stängsel, men Daniel förklarar att de behövs. Det finns både vilda djur och oärliga människor, även i Tanzania.

Vi hade, som nästan varje minut i Afrika, fått något att fundera över när vi for vidare.

/Inger Nordahl

 

 

 

Tore har besökt Afrika 7 gånger.

 

Vid mitt senaste besök var jag verkligen intresserad att kontrollera upp hur allt i och runt barnhemmet hade hållit i 10-15 år och hur barnhemmet fungerade nu i jämförelse med mina tidigare resor.

 

 

 

 

 

Det kändes inte så länge sedan då bygget startades med inhägnaden.

 

 

 

Daniel lade ner mycket arbete på grundarbetet. Det finns nog få (om något) byggprojekt i Afrika som gjordes så noggrant. Detta kvalitetstänkande genomsyrade hela genomförandet, och man kan nu 15 år senare se att det lönat sig.

 

 

 

 

Att bada många barn kräver rejäla badrum.

 

 

Tro det eller ej, detta är samma tvättrum i dag. Nog är det en fördel om ”rörmokeriet” har gått i arv. Det var också positivt att se att barnhemmets 3 olika avloppssystem fungerade klanderfritt.

Men vad händer om varmvattenberedaren ger upp och det finns bara kallvatten? Att skaffa ny är otänkbart. Denna hemgjorda vattenvärmare fungerar bra. Att fruktträden mår bra av ”gråvatten” även i Afrika är det ingen tvekan om.

 

För mig var det av eget intresse intressant att se hur sängarna fungerade. Varför jo för att dessa är resultatet av min 50 års dag. Tänk att jag av mina vänner fick så mycket pengar att det räckte till alla sängar och att de fungerar än i dag.

 

Sängarna  vid 50+	Sängarna vid 65

 

Att husen på området kräver underhåll är klart. Åren kräver sitt särskilt i Afrika. Lägg därtill att mindre jordbävningar hör till vardagen. Ett större arbete som väntar är att (sannolikt) byta ut alla innertak. De är av plåt.

 

Barnhemmet är färdigt, fönster tvättas	En ”dagsbild”

 

 

Arbetet pågår dygnet runt, åtskilliga är de blöjor som bytts och tvättats under åren.

                           

Det var rörande att se en gammal mormor som kom och såg till sitt barnbarn. Hon satt där flera timmar, och uttryckte sin tacksamhet för att barnhemmet tagit sig an den lilla under den svåra perioden.

 

Slutkommentar.   Roligt var det att komma till Afrika igen. Övertygelsen om att detta projekt inte får läggas ner har blivit mer och mer fast. Jag kommer gärna igen, kramen jag fick av Mariamu när jag kom var rejäl.   /Tore Karlström